Idag är det den 27 april, den dagen som lilla stompan var beräknad. istället är hon nu 9 dagar gammal. Redan nu tycker jag att man kan se hur hon växt. Händerna och fötterna ser redan stora ut. Jag önskar så att de fick vara små lite längre. De blir stora aldeles för fort.

Några bilder från Ebbas första dagar:
         

         

         

 På väg hem från bb på tredje dagen!

Jag vaknade vid fyra på måndag morgon den 18 april. Var jättenervös och kunde inte somna om. Var sugen på att väcka Marcus men tyckte att det nog var bäst att han fick sova så att åtminstone en av oss var utvilad till förlossningen. Vi skulle vara på Östra kl 7.30 för igångsättning under dagen. Jag var lite orolig för att vi skulle bli hemskickade pga att det var fullt på förlossningen.

Vid 6 gick upp och åt frukost, packade ner det sista, sa hej då till barnen och mamma. Bättre sent än aldrig, strax efter 7 kom vi iväg. I frysen hemma låg Marcus mat kvar... Men vi kom i alla fall fram strax efter 7.30. Marcus släppte av mig och väskorna utanför förlossningen och åkte och parkerade på långtidsparkeringen. Det var milt sagt jobbigt att stå där ute och vänta med stora magen! Hur skulle detta gå?

Vi kom in och blev väl mottagna av en sköterska och visade till rum 8. Där blev vi lämnade en stund och fick veta att barnmorskan snart skulle komma. Vi fick kaffe och juice medan vi väntade. Efter någon timme dök barnmorskan upp och hade läst förlossningsbrev och MVC  journalen. Vi hade ett samtal med tankar kring dagen och hon statte CTG som jag skulle ligga med en halvtimme. Sen skulle hon iväg för att vara med på "ronden" där hon tog upp mig med läkarna.

Vid 10 fick vi träffa läkaren som skulle göra bedömningen om vilken metod som skulle användas. Det visade sig att jag inte var tillräckligt mogen för att ta hål på hinnorna. Efter lite konsulterande med bakjouren beslutades att gelé var ett bra alternativ då jag svarat bra på det innan. Barnmorskan kom tillbaka med gelén som skulle ligga i rumstemperatur 30 min innan den kunde läggas. Marcus fick nu en paus för att åka och köpa mat på Ica i Munkebäck.

Vid 11 kom barnmorskan tillbaka för att lägga gelén och lagom till det var klart kom Marcus tillbaka med maten. Ganska omgående fick jag sammandragningar och "mensvärk". Fick igen ligga med CTG, men nu var det lite roligare eftersom man kunde se sammandragningarna, små men jättetäta. Hade inga värkar men ändå ganska kraftigt ont. Efter en timme kom barnmorskan tillbaka och tyckte att det var positivt att man redan kunde se sådan effekt på CTG-kurvan och att jag tydligen var väldigt röd. Nu var kl strax efter 12 och jag fick lunch och Marcus värmde pizza. Efter lunch, vid 13, gick vi på en promenad i solen. Det var riktig sommarvärme ute. Jag orkade inte gå så länge men det var skönt ändå. Var tillbaka på rummet vid 13.30 och en stund senare kom barnmorskan tillbaka för att säga hej då och önska oss lycka till. Det var dags för henne att lämna över till nästa skift. Hon tyckte att nästa barnmorska kunde göra en undersökning för att se om det gick att ta hål på hinnorna. för det var inte någon anledning att dra ut på det i onödan.

Så vid 15 kom en barnmorskestudent och pratade med oss lite och en stund senare hennes handledare, barnmorskan som skulle ha hand om oss. Hon kändes så rätt direkt precis den typen av barnmorska man vill bli förlöst av! Vi pratade lite och kom fram till att kolla om det hänt något och ta hål på hinnorna om det gick. Visst hade det hänt grejer. Var öppen 2 cm och tappen bara en liten bit kvar på så 15.45 tog de hål på hinnorna. Barnmorskan satt på kanten av sängen och satte en skalpelektrod på bebisens huvud. Det sa bara splash och kändes som att en jättevattenbalong sprängdes och allt vatten ran ut på en gång. Barnmorskan fick kasta sig undan och undrade varför hon aldrig lärde sig... Ganska omgående kom kraftiga regelbundna värkar igång. De både kändes och syntes på CTG. Måste ha varit ett skolexempel på regelbundna värkar.

Barnmorskan ville att jag låg en stund med CTG men konstaterade "ska du hinna bada så får vi göra det nu". Hon gick iväg för att förbereda badet och 16.15 fick jag sätta mig i det varma badet. Andningen funkade fortfarande jättebra. När kl började närma sig 17 började jag få svårt att andas mig igenom värkarna. Nu var de riktigt onda och jag började känna att jag ångrade mig, jag ville inte bli igångsatt längre. Jag ville inte alls föda barn idag. Jag fick börja andas lustgas strax efter 17. Tog ett par värkar med lustgas i badet innan jag började be barnmorskan om något för att stoppa värkarna. Hon undrade då om jag kanske tyckte att det var dags att ta sig tillbaka till förlossningsrummet. På något sätt lyckades jag, mellan två värkar, ta mig upp ur badet och fram till sängen i badrummet. Fick ta ytterligare en värk innan Jag snabbt rullades iväg till andra änden av avdelningen med en handuk och en filt över mig. Vi han inte tillbaka innan nästa värk kom. Ingen lustgas i masken - Panik! Men jag tog mig igenom den. På något sätt lyckades jag rulla mig över till förlossningssängen. Ytterligare en värk kommer. Studenten undersöker mig och säger 6 cm - jag tänker att jag kommer dö! Barnmorskan kollar hon med och säger 7 cm och det är helt mjukt! Hon säger till mig at jag kan trycka på om jag vill, det som är kvar kommer bara glida undan, befrielse! I samma ögonblick kommer en kombinerad krystvärk och värk. Jag vill ligga på sidan men lyckas inte vända mig just nu. Efter nästa värk lyckas jag lägga mig på sidan. Klockan har hunnit bli 17.28. efter två krystvärkar hör jag barnmorskan be mig bara andas snabbt igenom en krystvärk. Jag lyder och lyckas med någon omänsklig kraft låta bli att krysta. I nästa krystvärk kommer huvudet ut och efter ytterligare en är hon ute!

Klockan är 17.33 och vårat tredje underverk har kommit till världen. En liten flicka på 3435 gram och 50 cm. På mitt bröst ligger denna lilla lilla underbara varelse och inget pris är för högt, ingen smärta är för stor för att få denna underbara gåva!

 

Fick äntligen bakat muffinsen som jag tänkt hela veckan att a jag skulle baka. Egentligen är receptet ett recept som  jag skrivit ihop till minimuffins men det funkar utmärkt att baka vanliga muffins på det med.
 



Grundrecept ca 35-40 st.
2 ägg
2 dl socker
2½ dl mjöl
3/4 dl potatismjöl
1½ tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
100 g smör
Muffinsformar

Smaksättning
Chokladmuffins: 2 msk kakao och ½ dl odense chokladlinser
Citronmuffins: Rivet skal från en citron, citronsaften och kokos att strö över muffins innan de sätts in i ugnen.

Gör så här:
Smält smöret.
Vispa ägg och socker.
Blanda ner det smälta smöret och mjölken.
Blanda torra ingredienser i en skål och rör sen ner i smeten.
Blanda ner smaksättningen.
Klicka ut smeten i formarna, fyll till 3/4. Strö över kokos på citronmuffinsen.
Grädda i 200 grader i 12 minuter.

Nu är det ju inte så långt kvar tills vår bebis kommer.
De flesta vet nog att jag kommer sättas igång någon gång under nästa vecka (men en igångsättning kan ju ta flera dagar i värsta fall) om inte bebisen kommit tills dess.

Så nu vill jag att ni röstar. Från idag och frammåt... :-)

Rösta genom att skriva en kommentar!

Måste bara varna er alla! Köp för guds skull inte depends snabbfärg till ögonbryn och fransar.
Jag har färgat både mina bryn och fransar i många år med depends vanliga frans och brynfärg och det har fungerat bra även om det tar tid. Men så tänkte jag att jag skulle testa denna snabbvariant. Lät ju smidigt på förpackningen men när man läste instruktionerna inne i var det en helt annan femma.  Tog säkert 15 min bara att förbereda allt.
Jag tänkte att jag testar med ett öga först (tack och lov) för när jag väl skulle lägga på färgen var det omöjligt att inte få det på huden. Såg ju direkt hur det blev brunt då det kom på huden så jag skyndade mig att tvätta bort det eftersom det stod att det blev fläckar jättefort. Ca 2 seknunder han jag ha det på huden innan jag sköljde bort det och det gick bara inte att få bort! så nu har jag som ett stort mörkbrunt födelsemärke över ena ögonfransen. Har tvättat i omgångar med tvål och lyckats bleka det lite tack och lov. Annars står det att fläckar på huden försvinner efter 2-3 dagar! Nej, det var rena skiten! Dåligt köp helt enkelt!

 

I natt vaknade jag mitt i natten med halsbränna och illamående. Tog tabletter och tänkte att jag skulle somna om men icke då... I stället började jag "skaka" i kroppen och rycka. Fick lite smått panik och tänkte nu har jag fått allvarlig havandeskapsförgiftning och håller på att få kramper. Pratade med förlossningen men bestämde oss för att avvakta lite. Tack och lov avtog det och istället satte det igång med värkar. Eftersom värkarna var ganska starka och kändes både i ryggen och magen blev vi tvugna att mitt i natten ringa hit min mamma ifall att vi skulle bli tvugna att åka in (det har ju gått ganska fort de två första gångerna). Efter dryga två timmar bestämde jag mig i alla fall för att försöka sova igen eftersom värkarna visserligen var många och täta men hade ett väldigt oregelbundet mönster. Lyckades somna vid tvåtiden men sen har jag vaknat till av värkarna så där en gång i halvtimmen hela natten. Gissa om jag var trött i morse? Hade fortfarande väkrar när jag vaknade strax efter sex men inte lika starka och täta. Efter frukost försvann de helt och hållet. Kan ni förstå hur frustrerande det är med dessa falska alarm? Jag tror man kan bli tokig för mindre! och hur roligt är det att gång på gång får rigna hit mamma som barnvakt i onödan? Nästa gång får bebisen se till att komma ut!

Född: 2010-05-23  Död: 2011-04-07


Kl 21.12 den 7 april fick vi samtalet som ingen vill ha. En man ringde och talade om att han kört på Ida. Hon kom från skogen och var troligen på väg hem. Bara 30 meter från huset blev hon påkörd. Smällen tog i huvudet och hon dog troligen ögonblickligen. Hon blev inte överkörd utan var precis så vacker som hon alltid är men med lite blod i örat och mungipan. Hon var fortfarande varm eftersom vi fick hem henne bara minuterna efter det hänt. Vi satt en lång stund och bara klappade på henne och grät. Dagen efter åkte vi hela familjen tillsammans och lämnade henne för kremering på djurkliniken. Askan ska vi sprida någonstans på hennes favoritställen häromkring.

Vi fick bara ha Ida i sex månader men han bli så fästa vid henne.

Varje gång någon öppnar förrådet tänker jag, vart är katten? För att hon inte ska smita in och bli instängd.
Varje gång jag går på toaletten tänker jag på att jag inte får stänga dörren på vägen ut.
Varje gång jag öppnar ytterdörren tänker jag på att hon inte ska smita ut.
Varje gång mina ringar slår emot varandra i halsbandet tittar jag efter Ida
Varje gång jag går in i tvättstugan ser jag den tomma platsen där hennes matskålar brukade stå.
Varje gång jag duschar ser jag den tomma platsen där hon alltid satt och tittade på.
Varje gång jag ska tvätt händerna i badrummet där nere saknar jag det lilla huvudet som brukade sticka ut under barnens badrumspall.
Varje gång, varje dag tänker jag på Ida och saknar henne.
 
Men för varje dag kom minnet av dig blekna lite till, livet kommer att gå vidare och dagarna kommer fortsätta att komma och gå. 
Jag hoppas att jag alltid kommer ha kvar en liten bit av dig i mitt hjärta.
Att jag alltid kommer minnas dina lyckliga stunder.
Dina alerta ögon som så spänt väntade på att jag skulle kasta bollen när du på kvällen kom upp i sängen och släppte studsbollen i knät.
Dina oroliga ögon när du låg och vakade när jag var sjuk.
Din stolta högburna svans när du fick som du ville.
Dina snabba steg när du fick springa ut i solen.
Dina nöjda ögon och spända kropp när du jagade de virvlande löven.
Du var en lycklig katt och dina år blev alldeles för få!

Vi saknar dig!

Rest In Peace!

För många många veckor sedan fick jag ju för mig att jag skulle sy stolsöverdrag till våra stolar. Efter det har jag ju bara blivit sämmre och mer komplikationer har tillstött. Så det har inte blivit mycket sytt. Men de dagarna jag har mått bättre har jag försökt att pilla lite grann med det i alla fall och nu blev det faktiskt klart i måndags. Tack och lov för det för nu är det inte aktuellt att sy nått mer pga blodtrycket.

Så här blev det färdiga resultatet. Blev så himla förtjust i tyget som egentligen är en helt annan stil än våran annars ganska strikta inredning. Det står lite byggmaterial bakom bordet och tavlan med allén passar inte alls in så den ska på sikt bort men just nu är det ingen prio. Just nu är det bara prio att jag tar mig igenom de närmsta dagarna/veckorna tills bebisen kommer bli vräkt av en eller annan anledning.

         

och några halvbra förebilder från i julas.

    

Fick åka in akut till Östra igen igår efter att haft prbolem med njuren igen sen i måndags eftermiddag. Det verkar som att beroende av hur bebisen ligger så trycker hon på njuren och det gör att stenen börjar skava i njuren vilket i sin tur leder till att jag får kraftig värk i hela höger sidan och börjar kissa blod.
Det konstaterades på Östra att jag mycket riktigt hade blod i urinen (det viste jag ju redan). Men det upptäcktes också att jag hade äggvita i urinen.
Först tog barnmorskan med sig urinprovet och tog en sticka sen kom hon ut igen efter en stund och bad mig komma in igen för att ta blodtryck. Hon frågade om jag brukade ha äggvita i urinen och jag fattade ju direkt vart det här ville komma. Hon tog blodtrycket och jag hade 155/95. Jag som brukar ligga på 110/70. Så jag fick ta blodprover också. Sen fick jag träffa en riktigt trevlig läkare som verkligen förstod att min kropp inte riktigt orkar hantera allt efter alla infektioner, njuren osv... Hon konstaterade att jag deffinitivt inte ska gå över tiden och att jag inte ska gå fulltid. Hon ville dock ge bebisen lite tid till. Så jag fick åka hem och ska nu vila, ta det lugnt och gå på täta kontroller.

Hon gjorde en nogrann mätning på bäbisen och räknade ut att den vägde 2943 gram nu och mådde bra. Hon kunde också komma åt att klappa bebisen på huvudet vilket ju är gynsamt om de nu skulle behöva sätta igång det.

Det känns dock lite jobbigt att jag nu mer eller mindre bara får ta det jättelugnt. Man hade ju gärna velat förbereda lite inför när lillasyster kommer. Plocka i ordning och så men det får helt enkelt vara lit bötigt här. Speciellt eftersom jag har kännt av huvudvärk sen i natt också. Ska ringa till min barnmorska och kolla om jag ska oroa mig pga huvudvärken.

Slänger in en bild på lilla tjejen i vecka 24.

Idag har jag äntligen fått mina nya fina handtag som jag suktat efter sen vi flyttade in för fyra år sedan.

Egentligen åkte vi iväg för att köpa en ny blandare till tvättstället då den andra varit sönder ett bra tag. Den har roat sig med att tjuta och läcka. Dessutom har den haft som nöje att stänga av sig själv om man inte sätter på den på max. Vi konstaterade ganska snabbt att reparation av den gamla skulle kosta nästan lika mycket som en ny. Däremot tog det ett bra tag innan vi fick bytt ut den men idag är det alltså gjort. Det blev en FM Mattson 9000E eftersom den var mest lik den vi hade innan och därför passar ihop med övriga kranar i badrummen här.

Så Camilla! Nästa gång du kommer hit kommer du få både lagom med vatten och tvål. Istället för massa vatten och jättelite tvål. Vi har nämligen även dumpat den kassa väggtvålpumpen (snålpumpen) och nu mer står det en vanlig pumptvål på tvättstället. För att göra en kort historia lång så var det så att Moa strax efter att vi köpt huset lyckades tappa tvålbehållaren i golvet och då gick naturligtvis glaset sönder. Vi köpte ett nytt glas men då passade inte pumpen (de hade ändrat gängorna), så vi fick en ny pump men den var kass och vi fick ytterligare en ny pump som också den var kass...

  (bild från FM Mattson)


När vi väl var på Hornbach tyckte vi att vi kunde passa på att titta på handtag och då blev det också äntligen köp.
Så nu sitter det nya fina handtag i hela huset! ÄNTLIGEN har jag blivit av med de hemska mässingshandtagen som inte alls passade ihop med oss. Bilden är lite mörk men ni får ett hum om hur de ser ut ändå...









Idag fick Elias ha sin piratdräkt som jag i lite panik klippte och klistrade ihop igår. Vad gör man när man inte hittar något passande i leksaksaffärerna? Hur många 11-14 åringar vill ha piratdräkter undrar jag? För det var nämligen den storleken de fanns i....
Men skam den som ger sig. Lite överblivet tyg, en vit skjorta, ett par mysbyxor, lite papper, gummisnöre och ett trasigt svärd senare så hade Elias en full mundering. Han måste vara den sötaste piraten som någonsin skådats :-)

         

När han kom på fenomenet FÖRVÄRKAR?