Jag vaknade vid fyra på måndag morgon den 18 april. Var jättenervös och kunde inte somna om. Var sugen på att väcka Marcus men tyckte att det nog var bäst att han fick sova så att åtminstone en av oss var utvilad till förlossningen. Vi skulle vara på Östra kl 7.30 för igångsättning under dagen. Jag var lite orolig för att vi skulle bli hemskickade pga att det var fullt på förlossningen.

Vid 6 gick upp och åt frukost, packade ner det sista, sa hej då till barnen och mamma. Bättre sent än aldrig, strax efter 7 kom vi iväg. I frysen hemma låg Marcus mat kvar... Men vi kom i alla fall fram strax efter 7.30. Marcus släppte av mig och väskorna utanför förlossningen och åkte och parkerade på långtidsparkeringen. Det var milt sagt jobbigt att stå där ute och vänta med stora magen! Hur skulle detta gå?

Vi kom in och blev väl mottagna av en sköterska och visade till rum 8. Där blev vi lämnade en stund och fick veta att barnmorskan snart skulle komma. Vi fick kaffe och juice medan vi väntade. Efter någon timme dök barnmorskan upp och hade läst förlossningsbrev och MVC  journalen. Vi hade ett samtal med tankar kring dagen och hon statte CTG som jag skulle ligga med en halvtimme. Sen skulle hon iväg för att vara med på "ronden" där hon tog upp mig med läkarna.

Vid 10 fick vi träffa läkaren som skulle göra bedömningen om vilken metod som skulle användas. Det visade sig att jag inte var tillräckligt mogen för att ta hål på hinnorna. Efter lite konsulterande med bakjouren beslutades att gelé var ett bra alternativ då jag svarat bra på det innan. Barnmorskan kom tillbaka med gelén som skulle ligga i rumstemperatur 30 min innan den kunde läggas. Marcus fick nu en paus för att åka och köpa mat på Ica i Munkebäck.

Vid 11 kom barnmorskan tillbaka för att lägga gelén och lagom till det var klart kom Marcus tillbaka med maten. Ganska omgående fick jag sammandragningar och "mensvärk". Fick igen ligga med CTG, men nu var det lite roligare eftersom man kunde se sammandragningarna, små men jättetäta. Hade inga värkar men ändå ganska kraftigt ont. Efter en timme kom barnmorskan tillbaka och tyckte att det var positivt att man redan kunde se sådan effekt på CTG-kurvan och att jag tydligen var väldigt röd. Nu var kl strax efter 12 och jag fick lunch och Marcus värmde pizza. Efter lunch, vid 13, gick vi på en promenad i solen. Det var riktig sommarvärme ute. Jag orkade inte gå så länge men det var skönt ändå. Var tillbaka på rummet vid 13.30 och en stund senare kom barnmorskan tillbaka för att säga hej då och önska oss lycka till. Det var dags för henne att lämna över till nästa skift. Hon tyckte att nästa barnmorska kunde göra en undersökning för att se om det gick att ta hål på hinnorna. för det var inte någon anledning att dra ut på det i onödan.

Så vid 15 kom en barnmorskestudent och pratade med oss lite och en stund senare hennes handledare, barnmorskan som skulle ha hand om oss. Hon kändes så rätt direkt precis den typen av barnmorska man vill bli förlöst av! Vi pratade lite och kom fram till att kolla om det hänt något och ta hål på hinnorna om det gick. Visst hade det hänt grejer. Var öppen 2 cm och tappen bara en liten bit kvar på så 15.45 tog de hål på hinnorna. Barnmorskan satt på kanten av sängen och satte en skalpelektrod på bebisens huvud. Det sa bara splash och kändes som att en jättevattenbalong sprängdes och allt vatten ran ut på en gång. Barnmorskan fick kasta sig undan och undrade varför hon aldrig lärde sig... Ganska omgående kom kraftiga regelbundna värkar igång. De både kändes och syntes på CTG. Måste ha varit ett skolexempel på regelbundna värkar.

Barnmorskan ville att jag låg en stund med CTG men konstaterade "ska du hinna bada så får vi göra det nu". Hon gick iväg för att förbereda badet och 16.15 fick jag sätta mig i det varma badet. Andningen funkade fortfarande jättebra. När kl började närma sig 17 började jag få svårt att andas mig igenom värkarna. Nu var de riktigt onda och jag började känna att jag ångrade mig, jag ville inte bli igångsatt längre. Jag ville inte alls föda barn idag. Jag fick börja andas lustgas strax efter 17. Tog ett par värkar med lustgas i badet innan jag började be barnmorskan om något för att stoppa värkarna. Hon undrade då om jag kanske tyckte att det var dags att ta sig tillbaka till förlossningsrummet. På något sätt lyckades jag, mellan två värkar, ta mig upp ur badet och fram till sängen i badrummet. Fick ta ytterligare en värk innan Jag snabbt rullades iväg till andra änden av avdelningen med en handuk och en filt över mig. Vi han inte tillbaka innan nästa värk kom. Ingen lustgas i masken - Panik! Men jag tog mig igenom den. På något sätt lyckades jag rulla mig över till förlossningssängen. Ytterligare en värk kommer. Studenten undersöker mig och säger 6 cm - jag tänker att jag kommer dö! Barnmorskan kollar hon med och säger 7 cm och det är helt mjukt! Hon säger till mig at jag kan trycka på om jag vill, det som är kvar kommer bara glida undan, befrielse! I samma ögonblick kommer en kombinerad krystvärk och värk. Jag vill ligga på sidan men lyckas inte vända mig just nu. Efter nästa värk lyckas jag lägga mig på sidan. Klockan har hunnit bli 17.28. efter två krystvärkar hör jag barnmorskan be mig bara andas snabbt igenom en krystvärk. Jag lyder och lyckas med någon omänsklig kraft låta bli att krysta. I nästa krystvärk kommer huvudet ut och efter ytterligare en är hon ute!

Klockan är 17.33 och vårat tredje underverk har kommit till världen. En liten flicka på 3435 gram och 50 cm. På mitt bröst ligger denna lilla lilla underbara varelse och inget pris är för högt, ingen smärta är för stor för att få denna underbara gåva!