Våran katt Ida är inte så gammal, inte ens ett år fyllda så hon hittar på en och annan knepig sak.

I torsdags när jag mådde som allra sämst efter en alldeles för hög dos smärtlindrande (som för övrigt ändå inte hjälpte mot smärtan) fick hon för sig att det var nog dags att vakta matte lite. Helst ligger Ida vid fötterna eller någon annan stans i närheten av där vi är men så gott som aldrig i knät. Men den här dagen fick hon för sig att hon skulle ligga på min mage och ha stenkoll på mig. Dessutom skulle hon bli klappad, vilket för övrigt inte heller hör till favoritsysselsättningen. Vist får man klappa henne lite men helst inte för länge för då blir det tråkigt.
Där låg hon i alla fall på magen och halvslumrade men tittade till mig vid varje förändring jag gjorde.

I morse fick hon helt plötsligt för sig att det bodde en annan katt i spegeln i vårt sovrum varpå hon började med att frenetiskt hoppa mot spegeln gång på gång. Hon insåg dock ganska snart att det var en vägg mellan henne och den andra katten så då var det dags att undersöka baksidan av spegeln, det fanns ju naturligtvis ingen katt där heller. Med svansen högt hållen fortsatte hon istället med projekt "väcka familjen". Favoritknepet är att hoppa upp precis bredvid mattes ansikte och direkt slicka med den sträva tungan på första bästa åtkomliga plats. Om man blir ivägkörd kan man alltid attackera sängmössen på husses sida (dvs husses tår). Det resulterar sällan i önskad effekt så då fortsätter man med de två lintottarna i de andra två rummen. De är mer lättväckta och dessutom bättre på att väcka de större druffsarna.

Nog om den tokiga katten.

Gårdagen spenderades ytterligare ett par timmar på Sahlgrenska. Läkaren la en lokalbedövning i det värkande området och det var riktigt skönt att få en paus, om än kort sådan, från smärtan. Vilken underbar känsla att för en lite stund inte ha ont. Eftersom antibiotikan fortfarande inte hjälpt mot bölden och odlingen var misslyckad och inte visat något bestämde hon att ringa infektion och rådfråga. Tillsammans kom de fram till att det fanns en annan antibiotika att prova MEN (detta ständiga men) det var inte att rekommendera till gravida. Istället rekommenderade infektionsläkaren en dubbling av dosen på Heracellinet som jag ätit. Så nu blir det 2 tabletter 3 gånger per dag! Gissa vad??? Det känns redan som att det har haft effekt! Smärtan är inte riktigt lika intensiv och nu har jag klarat mig hyffsat med Panodil som smärtlindring. Nu håller vi tummarna så hårt vi bara kan för att det fortsätter åt rätt håll.

När den här infektionen är över tycker jag att det är min tur att vara frisk!