Att vården är så ojämn gör mig så frustrerad. Ena gången träffar man personal som är så gullig, empatisk, hjälpsam och som man bara vill ge ett stort fång rosor. Nästa gång går man från sitt besök och undrar hur i allsindar man ska återhämta sig efter chocken? Men jag anatar att man får inse att vårdpersonal bara är människor de med. Med egna bekymmer och egna ryggsäckar.

Jag fortsätter kämpa på med mina onda sammandragningar och jobbiga foglossningar och önskar att de sista veckorna ska gå fort. Snälla snälla snälla låt mig slippa gå över tre veckor också! Om jag får beställa så kan bebisen få komma vecka någon gång mellan vecka 37-39. Om någon vet vart jag kan skicka beställningen så säg till.

Just nu känns det dock som den är på väg ut igen och just nu får den gärna stanna inne.

Tack Hanna för den goda fikan jag fick mellan mina besök idag! Det var trevligt att träffa er en stund med och se hur ni bor.