I morse när jag vaknade kände jag inte alls någon hjärtlig stämning.
Sjukstuga har vi haft i en vecka nu och jag kom upp i ett stöket kök som ingen orkat med igårkväll. På bordet stod min fina bukett med tupaner. Eller ja den var fin när den var ny. Nu hade buketten vissnat. I vasen stod ett pr grön/brun/gula pinnar med slappa hängiga blad. På bordet runt vasen låg kronbladen. Men men skam den som ger sig. Började med att plocka i ordning på bordet, slängde de vissna blommorna, satte ihop en kasettlåda från ikea och packade ner Moas pysselgrejer. Hämtade vattenkannan eftersom även mina krukväxter var på väg att gå samma öde till mötes som tulpanerna. Tittade till mina orkideer som bägge hade fått varistt fint skott. Tänkte att det är väl lika bra att klippa bort de gamla stänglarna. När jag satte saxen i kände jag att den ena stängeln inte hade vissnat. Tyckte jag kollad den så nog innan men insåg i samma sekund som jag klippte av den  att det var nya skott på ALLA TRE GRENARNA på den stängeln... SKIT OCKSÅ är det minsta man kan säga... Jag som alltid kollar så noga och inte brukar klippa förän nästan hela stängeln torkat.



Men som alltid när man nått botten så kan det bara gå mot toppen.

När min man kom hem överraskade han mig med den här fina blomman och en ask med belgiska chokladhjärtan. Bilden blev inte så bra nu i vårt ganska mörka vardagsrum. Krukan var verkligen jättefin och minirosor är ju alltid vackra. I alla fall tills jag dödar dem genom att glömma vattna....



Blev inspirerad av min mans fina blomma och slängde ihop en liten alla hjärtansdag middag under kristallkronan. Vet inte hur jag tänkte dock för det blev en riktigt färglös middag. Torsk, ris, vitvinsås, blomkål och borcoli. Allt i smamma färg förutom den gröna fina borocolin.
Ikväll blir det te och mumsa på fina praliner.