I måndags genomgick jag en stötvågsbehandling på min njursten. Stenen på en knapp centimeter var den som skapade så mycket problem under min graviditet. Nu skulle den bort och jag skulle slippa oroa mig för återkommande problem. Men ack så fel jag hade. I informationen stod det att man kunde ha ont efteråt. Inte förstod jag att de med de orden menade djävulsk ont och svåra njurstensanfall gång på gång på gång. Den Informationen hade varit MYCKET lämplig INNAN man genomgick behandlingen. Kanske rent av en avrådan hade varit lämplig för en tvåbarnsmamma med tre relativt små barn varav en ammande bebis. I skrivande stund är det tidigt torsdag morgon och jag har precis tagit mig igenom mitt femte kraftiga anfall. Jag har haft tur och haft någon hemma vid fyra av anfallen. Men jag kan inte förlita mig på att släkt och vänner ska vara här och hjälpa mig hur länge som helst.

Igår eftermiddag var min mamma här en liten stund. Under den stunden fick jag det värsta anfallet hittills. Smärtan var outhärdlig och jag lyckades inte hålla tillbaka tårarna trots att båda flickorna var hemma och i samma rum. Jag ville bara att någon skulle söva mig. Vi snackar en smärta likställd med det sista två centimetrarna under en förlossning då när man bara vill dö. De blev LÅNGA tjugo minuter i väntan på att värktabletter skulle verka. Min mamma som bevittnade det hela ville ringa ambulans men jag ville allt att värktabletterna skulle få en chans först. Istället ringde mamma urologmottagningen eftersom hon undrade om det verkligen skulle vara så här. Svaret hon fick var att man kunde ha ont efteråt. Men det är väl ändå en skillnad på ont och *diverse extremt fula ord* ONT? Men svarande person kunde inte svara på några frågor för hon visste inte. Hon hänvisade istället till stötvågsenheten som har telefontid 8.30-9.00. Vad händer om man inte behagar ha problem/bli sjuk mellan 8.30 och 9.00 utan kanske någon av dygnets 23,5 timmar. Enda alternativet är att sätta sig i bilen och åka den en timme långa bilresan till shalgrenskas akut för att där få en annan verktablett utskriven.
Min mamma undrade också om det ändå inte är bättre att ta bort stenen via titthål och fick då till svar; vi väljer alltid det mest skonsamna. Min fråga är nu; skonsammast för vem? Vårdens ekonomi?

Själv har jag förstått att jag nu kan ha 2-3 månader (enligt informationsbladet den tid man kunde ha ont efteråt) framför mig av återkommande smärtor, kraftiga värktabletter, blodig urin och blödande tarmar (värktabletter i suppform är det enda möjliga alternativet då man inte vill vänta en timme på effekten. Tyvärr är det inte så snällt mot tarmen).

Kan undra hur lång återhämtningstiden efter titthålskirurgi kan vara?

Så min fråga kvarstår; skonsammast för vem?